Försvinner långt, långt bort.

Totalt onåbar. men lika söt för det ändå.
I bland (oftast precis innan övertröttheten infinner sig) får man absolut ingen kontakt med otis.
Det är inte så att det händer varje dag men någon gång ibland sådär.
Det ser ut som om han har försvunnit iväg & lämnat kroppen bakom sig.
Nej fy! Hämska tanke.
& det är väl just det som försiggår där, en massa tankar som möjligtvis har det lite jobbigt att ta sig ut i riktiga ord & gester. Tänk vilken frustration, att inte alltid kunna göra sig förstådd, eller att folk missuppfattar hela tiden.
Otis blir ofta frustrerad på mig över att jag inte förstår vad han menar, men nu har han iallfall satt in i system att peka på det han vill ha eller göra. Det förenklar ju dessutom att han går nu också så han kan ta sig fram ordentligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0