Monkey on my back.

Jag har en liten förkärlek. klädmässigt. Nej! inte till mig själv, till Otis givetvis. Jag älskar retro inspirerande kläder, mönster, ranigt ja ni förstår grejen.
Men i bland när jag sitter så här & funderar lite blir jag nästan rädd för mig själv. Nej kanske lite att ta i men jag tänker så här.
Han bryr sig ju verkligen inte om jag klär honom i en tröja från t ex Ogräs eller Lindex. Han skiter ju i vilket så länge han mår bra. Jag skulle kunna klä honom i trasor & han skulle vara nöjd & glad så länge han var hel & ren, inte för varm & inte för kall.
Det är ju bara för min egen & alla andras skull jag klär min bebis i fina kläder. Eller är det inte så?
I bland känns det som att vi ( människor i största allmännhet) klär upp våra barn som små dockor.
Det är ju faktist mitt jobb att i framtiden lära honom att inte döma hunden efter håren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0